Att tämja sina föräldrar

Skämt åsido, såklart att man inte ska tänka på det sättet. Men ibland kan det kännas omöjligt att ha en relation med sina föräldrar och då finns det några bra knep att tillta. Min mamma och bästis Cecilia säger hela tiden åt mej att kompromissa. Det är bland det viktigaste i ett förhållande. Trots att jag tycker något är dödens tråkigt, sjukligt onödigt och helt enkelt dumt kanske jag måste lägga manken till och gå utanför min "comfort-zone" för att det är viktigt för den andra parten. Detta trodde jag gick att undvika. Att om man inte tyckte lika om viktiga saker så får man välja att inte sammarbeta på dessa områden. Oavsett om det är a guy, pappa eller kompisar. Men har lärt mej att när jag tänkt om så får jag något gott tillbaka. Man kan inte göra om sina föräldrar till någon annans men man kan göra det bästa av läget. Visa sitt intresse till en bra relation. Mina bästa knep mer lättläst:


- Lär känna dina föräldrar. Dom kanske inte är nåra snackers. Mamma gillar verkligen inte att diskutera men det gör min pappa. (Kan jag nog poängtera hur olika dom är) Hursom får man anpassa sej.

- Kommunikation. Behöver inte vara en eldig diskussion. Viktigt att man visar att man bryr sej bara. Involveras i varandras liv. Berätta!

- Erbjud. Här sjunger änglarna när jag erbjuder mej att hämta syskonen på dagis. Oavsett om det är ngt som behövs. Bara visa att man ser deras behov


(Observera att jag inte är någon expert, men försöker lära av andras visa ord)

Kommentarer
Postat av: Ina

men..men jag tycker väl om att prata, ok jag gillar inte konflikter men jag gillar väl att prata med dig, eller tycker du inte? Vad har ni haft för fajt nu då, du och Pappa, blev han inte glad nu när du tagit en körlektion. Läste nånstans häromdan att man måste avsky sina föräldrar först innan man börjar älska dem igen och när man gör det är man ca 22 år. Så du vet du har några år till på dig att tycka att vi är pest. Jag älskar dig iallafall änfast du kan vara "a pain in the..."ibland :p/ KRAM

2009-02-13 @ 14:51:29
Postat av: Mamma

Förlåt, jag menade inget illa. Du är ju JÄTTEGO!

Skulle bara va rolig, men det lyckades jag ju inte med. Kram

2009-02-14 @ 10:44:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0